Långtidstest: Hyundai Inster – semester med köksmixer

Sådär plötsligt, från ingenstans. Mitt på Österlen, i tystnaden och återhämtningen kommer ljudet tillbaka. Trevägspumpen; den som gick sönder, blev hel, kanske skulle bytas, måste bytas, blev hel igen – den gick sönder igen.
Förstår du inget av det ovan rekommenderar jag att du läser del ett av min rapport kring långtestbilen här.

Utforska helt nya bilar på Blocket

Hyundai Inster

Pris från 299 900 kr

Utforska bilen

Kontentan var att jag tyckte vi kunde, riskfritt, åka till Sveriges sydspets (från Roslagen) med självläkt trevägspump. Men precis, alltså verkligen exakt i det ögonblicket, när jag och frun sätter oss i bilen för att åka hemifrån får jag sms från RA Motor.

Vackra östkusten

Det är den 27 juli och jag välkomnas till den inbokade servicen imorgon den 28 juli. Men jag hade ju en tid den 28 augusti …
Ett samtal senare får jag tid den 28 augusti, precis som jag alltid trott och hoppats. Resan längs östkusten går bra. Söderköping. Oskarshamn. Åhus. Karlskrona. Kivik.

Men så en kväll när vi ljudlöst glider längs ändlösa kornfält i solnedgång, vilket är förtrollande vackert, skär ljudet som en köksmixer genom luften. Pumpen trasig. Igen.

Och så fortsätter det resterande dagar. Jag ber om ursäkt när vi kommer in på parkeringar, förklarar för fotgängare att något är trasigt. Bilen ska inte låta så.
Och sedan slutar det, i Nyköping på hemvägen. För att börja igen i Södertälje. Gaaah!

LÄS OCKSÅ: Test: Rolls-Royce Cullinan – miljardärens Skoda Enyaq

Kärlek ... ändå

Första dagen hemma igen efter resan ringer jag verkstaden för att få en tidigare tid. Det finns ingen. Jag erbjuds att ställa bilen vid verkstaden, och hoppas på ett avhopp som ger en öppning för min eller alla andra bilar som hoppas på samma mirakel. Men utan lånebil. Befängt.

Jag älskar vår Hyundai Inster. Den är charmig, praktisk och snål. Men Inster är den enda elbilen från Hyundai som inte är utvecklad tillsammans med deras övriga elbilar som heter Ioniq följt av en siffra.

Visst har Ioniq 5 haft problem med 12V-batteri och en enhet som heter ICCU, men det känns som att Inster så här efter två återkallelser relaterat till olika pumpar inte heller är tillförlitligheten själv. ”Tough love” som det heter på engelska. Här kommer i alla fall en lista på fem bra saker och fem dåliga saker med Hyundai Inster.

Fem bra saker

1. Ratten

Den kändes för stor i början, men nu älskar jag det sköna tumgreppet. Och paddlarna för regenerering använder jag hela tiden på kurvig väg. Det blir en sport att bromsa ner farten stegvis med paddlar istället för fotbroms.
Ett långt tryck på höger paddel ger läget i-Pedal, med vilket bilen själv sköter graden av regenereringen utifrån bland annat kurvor, korsningar, rondeller och framförvarande bilar.

Ratten känns lyxig för prisklassen, med reglage i svart pianolack (här får det användas, inte på dekorpaneler) och aluminiumlook. Dock känns knappen för körlägen föga motiverad, det är inte speciellt stor skillnad på Eco och Sport när man har 85 ystra kilowatt till förfogande.

I rattcentrum finns fyra lysdioder i Hyundais pixeldesign. Dessa är normalt blå, skiftar till rött vid fara och under laddning ger de indikation på laddningsnivå. Skoj detalj!

LÄS OCKSÅ: Test: Lexus ES 500e – taxi var god dröj

2. Utrustningsnivån

Rattvärme, trådlös mobilladdare, adaptiv farthållare med filhållning, automatiskt helljus, uppkopplade tjänster, 3 x USB-portar (varav en för baksätet), dekorbelysning med dolda ljuskällor, V2L, skjutbart baksäte, bra ljudanläggning … listan på saker man inte förväntar sig i en pytteliten bil kan göras … i alla fall något längre.

Okej, jag kan sakna digital nyckel (phone as key) men den erbjuds i ett teknikpaket som jag glömde välja. I övrigt är jag faktiskt nöjd och tycker även att Inster levererar över jämförbara konkurrenter när det kommer till materialval och utförande.

Ljudanläggningen är inte utvecklad i samarbete med något fancy hifi-företag som ingen har hört talas om – men här finns styrka och bas så att det räcker.

LÄS OCKSÅ: Test: Leapmotor C10 EREV – ej färdigskolad

3. Långfärdskomforten

Tricket är att hålla sig till 15-tumshjulen. Många andra motorjournalister har tyvärr testat Inster med 17-tumshjul. Det förstör ljudkomforten eftersom vägbullret ökar rejält.

Men även fjädringskomforten tar skada. Visst, ibland kan det bli struttigt på ojämn väg, men i större gupp där främst bakvagnens fjädring tillåts komprimeras ordentligt, infinner sig ett flyt. En mogen gång man normalt inte hittar i småbilar. Ja, jag tittar på dig: Citroën ë-C3!

Motorväg är inte paradgrenen för denna korta och smala bil, men på större landsvägar går det att sträckköra bra mycket längre än vad det lilla batteriet tillåter.

LÄS OCKSÅ: Test: Polestar 3 – dubblad spänning

4. Formatet

Det här är den smalaste personbilen på marknaden. Den är 1.875 mm bred med utfällda backspeglar. Kia Picanto är 1.880 mm bred med speglarna ute. Visst, Leapmotor T03 är smalare men den kan i princip inte räknas som personbil. I princip.

Visst är det smalt inuti bilen också, som förare hamnar du väldigt nära B-stolpen, vilket inte känns optimalt vid en eventuell olycka. Man bör också vara god vän med passageraren bredvid.
Men istället för att tänka negativt drar jag nytta av bilens minimala dimensioner och lyckas ta för mig och tränga mig fram vid kösituationer i korsningar.

Att hitta parkeringsrutor går lekande lätt – även om jag fortfarande föredrar att ställa mig längst bort i ett hörn för att minimera risken för dörruppslag.

LÄS OCKSÅ: Test: Zeekr 7GT – läcker känsla

5. Knappar och vred

Inster har en instrumentpanel full med fysiska reglage. Tack för det! Jag behöver inte använda den lilla pekskärmen för att justera klimat eller till exempel stolsvärme. Det finns till och med ett volymvred.
Reglage som tidigare var självklarheter har idag blivit lyx. Märklig utveckling.

Det är dessutom en helt okej kvalitetskänsla på knapparna med god haptisk feedback. Faktum är att det finns två blindlock i Inster, alltså platser där det finns fungerande knappar på andra marknader.

Under knapparna för stolsvärme finns plats för kylning. Stolarna har nämligen kylfläktar i bland annat Sydkorea och Australien. Som sagt, oväntad lyxbilsutrustning i denna lilla bil.

Fem dåliga saker

1. Långsam app

För bara någon vecka sedan rullade Hyundai ut en kraftigt uppdaterad app. Bättre och tydligare grafik. Större symboler.
Det går att göra mycket med denna app, som att planera rutter som sedan skickas till bilen. Men även schemalägga laddning eller fixa med massa klimatinställningar. Jag har aldrig använt detta.

Människan är ett vanedjur och i bilen förlitar jag mig i princip uteslutande på Apple Carplay (mer om det nedan) med Google Maps istället för bilens inbyggda navigation.

Appen används bara för att låsa/låsa upp bilen ibland och för att fixa med laddningsrelaterade saker. Men det som stör mig är att appen är så infernaliskt långsam. Den tar lång tid att starta och varje kommando dröjer upp emot 15 sekunder. Och så saknar jag att man inte kan ta upp eller ner rutor. Det är ett mer energieffektivt sätt att kyla kupén inför avfärd på sommaren, istället för att behöva dra igång klimatanläggningen.

LÄS OCKSÅ: Test: Renault 4 E-Tech Plein Sud – en frisk fläkt

2. Långsamt multimediasystem

På punkten ovan förkunnar jag att Apple Carplay är det som används mest. Men innan jag kopplar in detta måste jag begagna pekskärmen för att stänga av ”hjälpsystem” som tyvärr är ”stjälpsystem”.

Men operativsystemet har nog fått marknadens slöaste processor. Jag har ofta hunnit köra flera kilometer innan jag kunnat komma till menyn för att stänga av förarövervakning och hastighetsvarningen. Vid det laget har övervakningen pipit irriterat flera gånger.

Det tar sekunder från skärmtryck till aktivering. Så får det inte vara på en modern bil. Jag anser att det gränsar till en trafikfara, då man inte sällan trycker flera gånger och ägnar skärmen mer tid än önskvärt, eftersom man tror att inmatningen inte har fungerat.

LÄS OCKSÅ: Test: Toyota Hilux 2,8 Hybrid 48V – lust för last

3. Ej trådlös Apple Carplay/Android Auto

Det finns två USB-portar på instrumentpanelen. En klassisk USB-A och en USB-C. För att kunna använda Apple Carplay måste telefonen vara ansluten till den gamla USB-A-porten.

Jag grävde i lådan med gamla USB-A-kablar hemma men ingen blev godkänd av bilen. Det blev till att köpa en ny (fråga mig inte vad skillnaden är!) och det kändes så 2026-mässigt.

Jag valde en kort kabel för att få det så rent och snyggt som möjligt i kupén. Men nästan varje gång jag är ute och kör behöver jag ta upp telefonen. För att fotografera eller betala.
Då kopplas Carplay bort, så klart. Kalla det i-landsproblem men Carplay ska vara trådlöst, basta.

LÄS OCKSÅ: Test: Xpeng P7+ – en laddsnabb lyxjätte

4. Bagagerumsgolvet

Vissa bilar har små ingenjörsmissar, så även Inster. Jag uppskattar att det blir en plan lastyta när baksätets ryggstöd fälls. Jag uppskattar att det övre bagagerumsgolvet har en krok, så att man kan fälla upp och fästa golvet på en pinne till nackstöden. Klurigt!

Men utrymmet hade nästan nått fulländning om det lösa bagagerumsgolvet (som faktiskt inte är standard utan bara finns till versionerna Advanced och Cross!) gick att lägga på botten av bagagebaljan. Det går på många bilar med variabel lasthöjd.
Som det är nu får golvet till och från lämnas hemma på garagegolvet. Olyckligt.

Det är lika dumt som på bilar där det inte finns plats för insynsskyddet under bagagegolvet. Risken att delarna plockas ur och förläggs är överhängande.
Inster har för övrigt (troligen världens minsta) ett insynsskydd, men det har legat under sängen i vårt gästrum sedan första dagen. Måtte jag inte glömma det den dag bilen ska returneras …

LÄS OCKSÅ: Test: Renault Rafale – teknikens värld

5. Vändradien

Åter till mått och dimensioner. Jag tycker det är himla roligt att Inster är precis lika bred (med infällda backspeglar) som den är hög, 161 cm. Men nu var det inte det saken gällde, förlåt.

Inster är framhjulsdriven och har ett ganska långt axelavstånd. Det är två faktorer som bidrar till att ge bilen, som i övrigt är väldigt smidig, en dålig vändradie. Inster smiter runt på 10,6 meter.
Det kan vi jämföra med den större (434 cm lång) VW ID.3/Cupra Born. Dessa modeller är bakhjulsdrivna och stoltserar med en vändradie på blott 10,2 meter.

Det känns med andra ord knasigt, att den i övrigt supersmidiga Inster ibland kräver omtag och en backningsmanöver på platser där även större bilar kommer runt.

Tekniska data: Hyundai Inster Long Range Advanced

Relaterade artiklar

Långtidstest: Hyundai Inster – en smal sak

Test: Hyundai Ioniq 6 N– bästa illusionen

Premiär: Hyundai Ioniq 3 – Galen eller genial elbil?