Test: Hyundai Ioniq 6 N– bästa illusionen

Det borde delas ut en stor, fet förtjänstmedalj till folket från Hyundai, och närmare bestämt de som nördar ner sig på N-avdelningen. De som går till jobbet för att tvinga in ett underhållande element i elbilarna, som över lag har utvecklats till en koksgrå massa.

Hyundai Ioniq 6 N är en föregångsbil. Man kan tycka vad man vill om den stora bakvingen, falskt motorljud, imiterade växlingar och driftingläge i en bil som är född som en mångsidig elbil. I verkligheten fungerar det bara sjukt bra, och då är frågan om inte ändamålet helgar medlen.
Det tycker jag, och du nu kan läsa varför, när jag testar Ioniq 6 N på slingrande landsvägar och en sluten racingbana i Andalusien.

650 hästkrafter …

De knastertorra siffrorna förtäljer att Ioniq 6 N levererar 650 hästkrafter och 770 Nm i Boost-mode, vilket skickar den strömlinjeformade sedanen från 0 till 100 km/h på 3,2 sekunder. Men med elbilarna har den typen av siffror blivit likgiltiga när vilken övermotoriserad kinesisk familjeelbil som helst kan göra det.
Det är mer spännande vad Hyundais N-avdelning bedriver under ytan. Och även om det finns en förnuftig utgångspunkt i Ioniq 5 N, så har flera uppdateringar gjorts på 6:an i jakten på mer kul och spänning.

Chassit är grundligt uppdaterad med bland annat elektronisk dämpning. Detsamma gäller det så kallade torque vectoring-systemet, som fördelar krafterna mellan hjulen. Resultatet ska enligt Hyundai vara bättre stabilitet i höghastighetskurvor såväl som ett piggare steg vid lägre hastigheter.

LÄS OCKSÅ: Lista: 10 saker du måste veta om nya BMW i3

Det har också introducerats termisk styrning, så att elmotor och batteri kan kylas oberoende av varandra. Genom olika körlägen kan systemet säkerställa korrekta temperaturer för dragracing, snabba varvtider eller längre körpass.

Avdelningen för aerodynamik har haft betydligt mer att göra på den strömlinjeformade Ioniq 6 än de hade på ”Lego Duplo-bilen” Ioniq 5. Därför är 6 N späckad med utrustning som en aktiv kylargrill i stötfångaren som kan leda luft igenom efter behov, en frontsplitter, en diffusor, aerodynamiska fälgar utvecklade specifikt för 6 N – och så den stora vingen som inte undgår någons uppmärksamhet.

Alltihop är genomtänkta, användbara åtgärder som ska göra Ioniq 6 N mer kapabel som körmaskin. Och så finns det åtgärder som mest är för nöjes skull.
Hyundai har uppdaterat högtalarna och systemet för det syntetiska motorljudet som kan väljas, och som kan kombineras med N e-Shift som imiterar en växellåda. Nu kan bilen ”prutta” (eller baktända) vid nedväxlingar, och förbipasserande fotgängare dras med i det då högtalaren för externt ljud också har förbättrats.

LÄS OCKSÅ: Lista: 10 bilmärken med högst lojalitet

Allt är konstgjort

På väg ut ur morgonsega Barcelona finns det inget som indikerar att jag sitter i en körmaskin. Här är det bara en Hyundai som med sina säkerhetssystem varnar mig för scootrar i de döda vinklarna. Fjädringen är stram men inte okomfortabel, och de 20-tumsthjulen stör inte heller tystnaden i kupén märkbart när jag når motorvägsfart.

Trycker man på de två N-knapparna på den snygga sportratten i läder börjar det hända saker. På den vänstra, N1, lyfter man på locket och tittar ner i asken, medan man på den högra, N2, låter trollet hoppa ut helt och hållet. Vi pratar julbelysning i instrumentpanelen, med varvräknare och blinkningar när man ska växla.

Och växlarna, de ska växlas! För om man går in i kurvan med fel växel får man inte det vridmoment man behöver för att komma ut igen. Glöms växlingen bort i andra änden slår man i varvtalsstoppet och bilens acceleration avstannar i väntan på nästa högre växel.

Motorljudet som jag har valt är ett djupt V8-aktigt mullrande som på ett övertygande sätt följer både farten och de växlar man klickar sig igenom med de taktila växelpaddlarna på ratten. Allt är så väl utfört att det skulle kunna skapa inlevelse i vilken elbil som helst.

LÄS OCKSÅ: Lista: 5 x cabrioleter att möta våren i

Men nu är Ioniq 6 N inte vilken elbil som helst. Det har nördats ner i varje detalj för att få ner de 650 hästkrafterna i asfalten på roligast möjliga vis, och även här är det med ett element av konstgjordhet.
Både styrning och chassi ger nämligen en distinkt känsla av mekaniskt grepp, lätthet och överskott som helt enkelt inte är möjligt i en elbil på över två ton och med tre meter mellan axlarna.

På de oanständigt häftiga vägarna som gömmer sig i Andalusiens inland agerar alla konstgjorda effekter i symbios, och jag önskar att kurvkombinationerna aldrig ska ta slut.
Ioniq 6 N framstår som en outtömlig källa till glädje och självförtroende, eftersom bilens rörelser är fint kontrollerade även i högt tempo. Man tvekar aldrig inför att ökat tempot.

LÄS OCKSÅ: Test: Porsche Macan GTS – underbart irrationellt

Bilens begränsning

Efter två timmars körning på läckra bergsvägar hittar jag fram till racerbanan Parcmotor Castellolí i en liten bergsdal. En teknisk bana med nivåskillnader och kurvor av alla slag. Det ser lovande ut. I olika körlägen med och utan motorljud, med och utan växlingar, med och utan avslappnad ESP ska jag försöka hänga på en professionell fabriksförare från Hyundai.

Ett par varv in i sessionen och mitt i en svepande kurva i 200 km/h inser jag var bilens begränsning går. Eller rättare sagt, var min begränsning går. Det går upp för mig att jag kör nära min gräns som förare, och det finns inget i bilens rörelser som indikerar detta. Det finns ingen antydan till minskad greppnivå, som berättar för en amatör som mig att gränsen är nådd.

Och det avslöjar ju i verkligheten hur mycket körupplevelsen skapas av elektronik och datorer. För även där mitt i kurvan känner jag fortfarande att jag har lite kvar i reserv, men det är en falsk trygghet. Det är en hand över mig, som får tro att jag har dammat av min inre Schumacher och är redo för nästa steg u uttagningsprogrammet för blivande F1-förare.

Precis samma sak visar sig när vi efter bankörningen ska prova på bilens driftläge. I uppdateringen kan man finjustera sin drift på tre områden: hur lätt bakänden släpper, hur stor vinkel man ska drifta i, och hur mycket hjulen ska spinna.

Sättet vi blir instruerade att påbörja driften på är bara att svänga och sedan ge full gas. Missförstå mig rätt, det är kul och jag känner mig snabbt som en ”drift king”, men i ingen annan bil med 650 hästkrafter skulle jag komma helskinnad ur att ge full gas på det sättet.

LÄS OCKSÅ: Test: Hyundai Tucson Hybrid – fotriktig folkfraktare

Värd merpriset?

Hyundai är inte klara med priserna för den uppdaterade Ioniq 6 N, men det är inte svårt att ge en mycket kvalificerad gissning. En Ioniq 5 N kostar från 834.900 kr, och det är garanterat i samma storleksordning 6 N hamnar. Kanske något dyrare på grund av de extra justeringarna och tilläggen.

Förutom allt trolleri som gör 6 N till en körmaskin som får föraren att känna sig som en kung, har man också med generös hand strösslat sportig lyx i kupén.
Man får en svart interiör med Performance Blue-detaljer, skålade säten i Alcantara och läder samt en speciell N-ratt med centrummarkering och de tidigare nämnda N1- och N2-knapparna.
Det finns metallpedaler, aluminiumdetaljer och N-logotyper som påminner dig om det sportiga anslaget. Det finns till och med extra knästöd på mittkonsolen, för när kurvhastigheterna bli uppskruvade.

Det finns också en uppsättning seriösa Pirelli P-Zero-däck, som har fått alldeles för lite beröm för mina eskapader hittills. Som ett samlat paket anser jag att Ioniq 6 N mycket väl skulle kunna kosta en miljon utan att det blir oskäligt. För det är en av de absolut mest underhållande elbilarna som pengar kan köpa just nu.

LÄS OCKSÅ: Test: Alpine A390 – el-suv med fokus på körglädje

Summa summarum

En av de mest underhållande elbilarna just nu. Det är ju en mening som i sig sammanfattar min upplevelse med Hyundai Ioniq 6 N väldigt väl. All konstgjordhet fungerar, och det krävs inte mer än två ”nerväxlingar” och en skarp kurva innan hjärnan gärna låter sig luras.

Ioniq 6 N är en potent elbil som är programmerad för underhållning. Kompetensen verkar aldrig ta slut, men det gör inte tryggheten heller. Och även om det är en bra sak för mig och de 99,9 % andra medelmåttiga bilister med sug efter bus, så föreställer jag mig att den ständigt närvarande tryggheten kan bli till långtråkighet för de mest erfarna.

LÄS OCKSÅ: Guide: Så skriver du en bra bilannons

Det är dock bara något man märker när det finns utrymme för det på en tekniskt krävande racerbana. På landsvägen finns allt det överskott och den körglädje man kan önska sig, och jag ser personligen fram emot att se den på svensk asfalt.

Konkurrenter

Porsche Taycan	Hyundai Ioniq 5 N
Kia EV6 GT	BMW i4 M50

Tekniska data: Hyundai Ioniq 6 N

Plus & Minus

Relaterade artiklar

Test: Cupra Raval prototyp – elbilen som är både billig och rolig

Test: Porsche Macan GTS – underbart irrationellt

Hyundai Staria Camper Concept – semestern är räddad!