Test: E-Power ger en perfekt hybrid

TEXT Morten B. Bek FOTO PR

Elbilen är där vi alla vill hamna. Vägen dit är ihålig, full av återvändsgränder och oförutsägbar, och elbilen är inte den bil vi alla hamnar i bara för att vi tror på den. Det tar tid för allt som rör elbilen att mogna tillräckligt för att bli tillräckligt bra för att kunna användas av alla.

Snabbladdning, solid state-batterier, batterier utan dyra och etiskt tveksamma material, återvinning. Och medan de bästa hjärnorna inom fordonsindustrin och alla andra branscher tar både små och stora steg, behövs tillfälliga lösningar. Lösningar där vi sparar bränsle och räddar miljön från ännu ett slag i magen.

Plug-in hybriden kunde ha varit övergångstekniken, den verkliga språngbrädan på vägen mot 100 procent eldrift. Men plug-in-bilar med förbränningsmotorer är för varierande och för oförutsägbara. Jag säger inte att DU inte ska ladda din plug-in hybrid, men så fort inte alla gör det är det en tung och törstig teknik.

Jag tror på hybrider av det slutna, rena slaget. Hybrider utan sladdar och utan behov av laddbox och skrymmande batterier. Och jag har just kört en helt ny hybrid från Nissan, Qashqai e-Power, som får mig att tro ännu mer på "vanliga" hybrider.

Det är mycket, mycket ovanligt att höra en biltillverkare kalla en helt ny produkt och teknik för en övergångslösning. Det är bra för stunden, men inte senare. Nissan går stadigt mot 100 procent elbilar - med nya Ariya och en elektrisk Micra-efterföljare - men fram till dess kommer många människor att behöva en bil som inte drivs av el helt och hållet.

Nissan verkar inte tro på plug-in hybriden. Trots att de delar mycket med sin franska partner Renault, som har flera av dem. Men som jag inledde med: Det finns för många faktorer som varierar för mycket. Ett slutet hybridsystem fungerar optimalt eftersom det inte finns någon konsument som kan störa det. Tro mig, det lönar sig när det gäller effektivitet och bränsleförbrukning.

Nissan kommer snart att lansera den lilla Juke med ett hybridsystem från partnern Renault. Men Qashqai e-Power har en helt annan drivlina som inte delar något med Juke eller någon Renault. Japanerna har sålt den första generationen e-Power i Japan i Note e-Power och den har blivit mycket väl mottagen. Det betyder också att den redan är beprövad och testad, även om den är ny för oss andra.

E-Power är verkligen speciell eftersom tekniken i praktiken ger något mycket bisarrt: en elbil som du häller bensin i. Bensinmotorn i Qashqai e-Power är inte vid något tillfälle ansvarig för att driva bilen - de totalt 190 hästkrafter och 330 Nm som skickas till framhjulen. Bensinmotorn skapar energin, men den är aldrig ansluten till framhjulen.

Honda använder också ett system där bensinmotorn är bortkopplad från drivhjulen i sina bilar, men i Hondas fall kan bensinmotorn anslutas direkt till framhjulen. I Nissans universum skickar en 1,5-liters, trecylindrig turbomotor med 156 hästkrafter sin energi till en enhet som omvandlar energin till elektricitet - och sedan går den till batteriet eller, när du behöver mycket energi, direkt till elmotorn och batteriet på samma gång.

Bensinmotorn slås på och av som vilken annan hybrid som helst, men varvtalet ökar inte när du trampar mer och mer på gaspedalen. Linear Tune, linjärt ljud, innebär att ljudbilden inte förändras dramatiskt, som den gör i en hybrid från Toyota.

Den nya 1.5 är också mycket, mycket unik i sig själv. Det är en av få motorer i världen med variabel kompression. Under färd kan motorn växla från allt mellan 8:1 och 14:1. Det korta av det långa är att kolvens arbetslängd kan justeras mekaniskt. Det förändrar hur mycket bensin som behövs, och när batteriet är fulladdat och du kör i konstant hastighet går det mindre bränsle till kolvarna. Det ger också i praktiken en motor med variabelt slagvolym.

Den är imponerande på alla sätt, och om den låter som en dammsugare så är det en dammsugare som är avstängd. Nissan har byggt in ett brusreduceringssystem i bilens bagageutrymme som, precis som brusreducerande hörlurar, reducerar ljud och oljud som irriterar örat.

Det är svårt att höra när bensinmotorn faktiskt är igång. När jag kör i en bilkö i centrala Stockholm hörs ett tyst ljud, som fläkten på en dator när bensinmotorn genererar ström. Men över några kilometer i timmen hörs inget ljud från motorrummet.

Där hybrider nästan alltid är tröttsamma är ljud och kraft. Qashqai e-Power snålar på det första, men absolut inte på det andra. 190 hästkrafter och 330 Nm, som du har tillgång till som i en elbil, ger riktigt rejäl acceleration och bra kraft på landsväg och motorväg. Utan minsta gnissel från en bensinmotor under stress. En utmärkt övergångsteknik.

Som e-Power är Qashqai inte bara en mycket större muskel än den näst mest kraftfulla versionen, den fyrcylindriga 1.3 med 158 hästkrafter, utan också stark nog att hålla jämna steg med plug-in hybrider som Peugeot 3008 och Ford Kuga - båda med 225 hästkrafter.

När jag reser i och runt Stockholm och de omgivande öarna försöker jag att inte vara en spargris. Min kollega, som kör en del av den flera timmar långa, varierande teststräckan, har inte glömt bort att man måste testa sin styrka. På vår utflykt visar färddatorn att vi förbrukar cirka 5 liter per 100 kilometer. Vi kör, omräknat, 20 km/l. I en rymlig SUV med 190 hästkrafter.

Det är bättre än den officiella förbrukningen, WLTP-förbrukningen, som inte riktigt är på plats, men som förväntas ligga på 18,5-18,9 km/l, beroende på utrustningsnivå. En Qashqai 1.3 med 158 hästkrafter och Xtronic CVT-växellåda levererar 15,6-15,9 km/l på pappret, vilket också är mer eller mindre i linje med verkligheten. Så, en mycket kraftfullare Qashqai med mycket lägre bränsleförbrukning.

Väldigt lite, och det är okej, för den nya generationen Qashqai från 2021 är mycket bättre än den gamla var. Kupén är fullpackad med gamla hederliga knappar, fina material och gott om utrymme. Som tillval finns ett infotainmentsystem med 12,3-tumsskärm, digital instrumentering, en stor head-up display och mycket mer.

Nissan har lyckats mycket bra med fjädringskomforten, och på resan i Sverige känns Qashqai mer stabil och planterad på vägen än nya Ariya, som jag också kör på den här resan. Som e-Power får Qashqai tyvärr bara dra en stor släpvagn och inga större föremål på kroken, eftersom den bara får dra maximalt 750 kilo.

Det finns små förändringar i frontdesignen, eftersom Nissan har ändrat sin logotyp. För att visa detta ramas logotypen in av en ny bar som sitter högst upp på grillen.