Test: Range Rover Velar är till åren kommen

Det suger. Det är kanske inte ett trevligt sätt att uttrycka det på, men det suger att man får känslan av att tiden går snabbare ju äldre man blir. Jag skulle gissa att det var fyra år sedan jag körde runt i Norges vackraste landskap med den då nya Range Rover Velar. Hänförande utsikt, tuff terrängkörning – allt det där som framhäver det bästa hos en Range Rover. Men det var inte bara fyra år sedan. Det var i mitten av 2017, alltså åtta år sedan. Jag skyller på corona och kriser överallt, men det spelar ingen roll, för tiden har gått.

Med den under 2024 ansiktslyfta Velar som testbil känns det som att tiden stått stilla. För bilen, inte för mig. Velar är fortfarande den vackraste SUV-modellen som finns och ingen kan gissa att den snart fyller åtta år. Det är så ovanligt att en facelift på en bilmodell – särskilt en så ”gammal” – kan vara så subtil och nästan osynlig. Har tiden stått still för Velar på ett bra sätt eller är den på väg att bli omsprungen av åldern där andra bilar pensioneras? Testbilen är en laddhybrid, med både bensin och el står den som den starkaste i Velar-familjen. Velar placerar sig i glappet mellan Evoque och den nyare Sport.  Helt ärligt finns det ingen anledning att gå in i detalj på designförändringarna på Velar. 2024 års modell ser ut som en 2017-modell och det är 100 procent menat som en komplimang. Det är något med grill, lampor, stötfångare. Småsaker.

Plug-in hybrid med stil – tekniska uppgraderingar

Det finns mer att säga i det tekniska rummet, där laddhybriden går från ett batteri på 17,1 till 19,2 kWh. Det ger en WLTP-räckvidd på upp till 63 kilometer, vilket en mild vinterdag är ungefär hälften. 404 hk är den totala effekten med en bensinmotor på 300 hk och en elmotor på 104 hk.

Jag räknar det som ovanligt att Velar som laddhybrid kan laddas vid en snabbladdare, vilket gör att den på 30 minuter kan nå 100 procent. Men är det egentligen positivt? Jag vägrar stå vid en snabbladdare i 30 minuter när elen ändå är slut efter samma tid. Dessutom är det ingen elbilsförare som tittar vänligt på en när man blockerar en snabbladdare med en laddhybrid. Det är synd för Velar, men bra för mig, att jag har den större Sport som laddhybrid i ganska färskt minne. Även om jag blivit äldre sedan 2017 kan jag fortfarande minnas intryck av bilar länge. Och Range Rover Sport PHEV (Plug-in Hybrid Electric Vehicle) har en stark 3,0-liters rak sexa och ett enormt batteri, där Velar PHEV har den griniga 2,0-litersfyran och ett – låt oss säga – normalt batteri.

Velar fungerar med fyra cylindrar. Men motorn är nästan för rå för det vackra yttre. Oj vad den skulle vinna på den avslappnade karaktären hos sex cylindrar. Då det inte heller finns något imponerande med en realistisk elektrisk räckvidd på 30 kilometer – och storebror gör det mycket bättre – känns åldern hos Velar mest på insidan.

Range Rover har fått samma dille som BMW, Mercedes, VW och flera andra märken som utrotar knappar och saker man kan trycka på i minimalismens namn. Eller är det av besparingsskäl? Volkswagen har börjat backa och är på väg att svänga skutan, men i Velar är det tydligt att Range Rover inte kommit dit än. Det finns inga knappar kvar till klimatanläggning, körlägen, stolsvärme, körinställningar. Det är otroligt att det fortfarande finns en riktig startknapp. Range Rover var med och introducerade de dubbelverkande vred med inbyggd display, som styrde både klimattemperatur och stols-värme/-kylning. De var geniala och en estetisk vinst för interiören. Nu är de borta och kvar finns stora, tomma ytor i tråkig plast vid den klumpiga växelväljaren.

Interiör som lovar mer än den visar

Velar – och här kan jag bara tala för den testade SE Dynamic med mörk interiör — ger mig bara en nästan-lyxkänsla. Lädret är för stelt, materialen runtom inte spännande. Infotainmentsystemet, som nu måste användas till väldigt många funktioner, känns mer intuitivt och snabbt än jag förväntade mig. Jag märker, vilket jag kanske redan visste, att Velar inte alls är en rymlig bil. Det är baksätet som snålar med platsen fram till framsätena och Velar är för stor för att det ska finnas en ursäkt. Det ger lite att fundera över; för prismässigt är Velar PHEV mer BMW X5 än X3 – men platsmässigt är baksätet klart mer i X3-kategorin.

Skönhet kan dölja brister och svagheter, men så bör inte skönhet användas. Det måste finnas substans, även när det är vackert. Jag tycker inte att Range Rover Sport är lika elegant och vacker som Velar. Velar är mycket lägre och den glider genom landskapet som en skulptur. Sport är mer bruksdesign, även om den har en del av samma skönhet. Men en prisskillnad på drygt 100 000 kronor är blygsamt när vi ändå rör oss vid miljonstrecket. Och då framstår Range Rover Sport PHEV som en starkare modell än Velar. De är dessutom en större njutning och upplevelse att köra. I kupén visar den också en högre nivå av lyx. Det är skönhet som kommer inifrån och jag vill hellre ha den bästa av två bilar än den vackraste. Är det också en del av att bli äldre?