Test: Nya Skoda Kodiaq gör det mesta ännu bättre än föregångaren

Skoda Kodiaq är en rymlig och praktisk familjebil som försäljningsmässigt har lämnat konkurrenterna bakom sig. Men den hårdaste konkurrensen för Kodiaq kommer från två håll: konventionellt drivna bilar och elbilar.

150 förbättrade hästkrafter

På en marknad där vi har börjat normalisera elbilar med mycket hästkrafter – kanske 300 eller 400 – kan Kodiaqs 1,5-liters bensinmotor med 150 hk och 250 Nm med en måttlig acceleration känns daterad.

Med full last och maximalt antal passagerare – fem eller sju beroende på om du betalar 10 200 kr för den extra sätesraden – kan motorn få kämpa.

Den gamla Kodiaq 1,5 hade svårt med starten. DSG-växellådan var osäker i sina växlingar, det var en prövning att köra iväg. Den nya mildhybriden med elektriskt stöd förbättrar smidigheten och kraften på låga varv avsevärt.

Trots det är 150 hk inte något att skryta med i en suv på 476 cm. Men på Autobahn accelererar den ändå snabbt upp till 175 km/h, och med cylinderavstängning och frirullning är förbrukningen bättre än tidigare.

Skoda lämnar Audi och VW bakom sig

Det bästa med nya Kodiaq är att förbättringarna inte bara gäller motorn utan syns genom hela bilen. Den är inte bara mer komfortabel, utan även bättre utrustad och mer praktisk än tidigare.

För att bilen ska kännas komplett krävs dock att man väljer till Convenience-paketet för 15 500 kr, vilket inkluderar elektrisk sätesinställning, svankstöd och nyckelfritt system. Det är funktioner som verkligen underlättar i vardagen, och det är synd att de inte är standard i en så stor suv.

Trots detta är Kodiaq inte dyrare än sin föregångare, standardutrustningen imponerar. Den inkluderar en stor 13-tums infotainmentskärm, 10-tums digital instrumentering, adaptiv farthållare, backkamera och två platser för trådlös laddning av smartphones – något som är praktiskt för familjer.

Det är just sådana detaljer som visar att Skoda tänker mer praktiskt än sina syskonmärken Audi, Cupra och Volkswagen. Ett bra exempel är de tre stora vridreglagen i mittkonsolen för klimatanläggningen. Det är inte bara en snabb och enkel lösning, utan den mellersta knappen kan också programmeras för att styra andra funktioner.

Det här praktiska tänkandet kontrasterar skarpt med Volkswagen Tiguan, där användaren tvingas navigera genom menyer och trycka på pekskärmen för att justera klimatet. Skoda visar här att de förstår hur användarvänlighet ska prioriteras.

Mjukare och mer lyxig

Kodiaq behövde verkligen en uppdatering i interiören, och det har den fått. De enkla och plastiga dörrhandtagen är borta och de hårda plastytorna har ersatts med mer påkostade material. Tygdetaljer på instrumentbrädan bidrar till en mer elegant känsla, materialvalen överlag håller nu en högre standard.

Sätena är utmärkta – breda och välstoppade, vilket gör dem bekväma även på längre resor. Vind- och vägbullret är också reducerat, vilket höjer komforten ytterligare. Utsikten från förarplatsen är riktigt bra tack vare de stora fönstren och den höga sittpositionen.

Dock finns ett tydligt problem: Ratten går inte att justera tillräckligt långt ned. Det gör att varken jag eller min medförare kan vila armbågarna bekvämt på armstöden, vilket blir påfrestande efter ett par timmars körning. Detta är frustrerande eftersom sätena annars är så välkonstruerade och resten av förarmiljön är mycket genomtänkt.

Fjädringen i nya Kodiaq är mjukare än tidigare, vilket bidrar till bättre komfort, särskilt på ojämna vägar. Den absorberar gupp och stötar effektivt. Men den mjukare fjädringen har en nackdel: Det finns mer krängning och rörelse i bilen vid kurvtagning än i den gamla modellen.

Jag är övertygad om att den adaptiva DCC Plus-fjädringen, som ingår i Performance-paketet för 11 100 kr, skulle lösa detta och ge en mer balanserad körupplevelse. För förare som värdesätter något sportigare köregenskaper –men även komfort – kan detta tillval vara värt att överväga.

Sammanfattningsvis är nya Kodiaq en bil som prioriterar komfort och lyx, men den hade kunnat vara ännu bättre om vissa justeringsmöjligheter i förarmiljön var mer flexibla. Trots detta är det en bil som känns mer genomarbetad och exklusiv än sin föregångare.