Test: Mercedes-AMG C 63 S E Performance är svår att tycka om

Föreställ dig en klar och kylig morgon. Du vaknar i sängen och vet att nycklarna till den splitternya Mercedes-AMG C 63 S E Performance Kombi ligger på bordet i hallen.

680 hästkrafter och 1 020 newtonmeter står på uppfarten och väntar på att släppas lösa.

Du rusar ut till bilen, sätter dig bakom ratten och trycker på startknappen. Men inget händer. Fantasin om den mäktiga V8-motorn från de äldre C 63-modellerna, som startar med ett mullrande vrål, raseras. Magin är borta.

Nya tider

Hos Mercedes-AMG, liksom inom resten av bilindustrin, har tiderna förändrats. Downsizing och elektrifiering är nu standard – även hos mäktiga AMG. V8-motorn är borta från sortimentet, och istället är den dyraste och mest kraftfulla C-klassen nu en laddhybrid med en fyrcylindrig motor, ett batteri, en elmotor och ett ljud som ligger långt från det vi är vana vid.

Men missta dig inte. Även om C 63 nu är en laddhybrid, är den långt ifrån de flesta andra ”laddisar”. Den lilla bensinmotorn på två liter producerar hela 476 hästkrafter på egen hand – en imponerande ingenjörsbedrift.

Elmotorn bidrar med 204 hästkrafter, vilket ger en systemeffekt på 680 hk. Tillsammans med ett enormt vridmoment på 1 020 Nm gör detta C 63 S till ett extremt snabbt fordon.

0–100 km/h på 3,4 sekunder är imponerande, men det är sättet kraften levereras till asfalten på som är svår att ta in. Det känns som att det alltid finns mer kraft tillgängligt, och bilen överför denna kraft till vägen med ett överskott som kräver viss tillvänjning.

Tungviktaren

Motorns dimensioner har krympt, men bilens vikt har ökat markant. C 63 i kombiutförande kombi väger nästan 2,2 ton – närmare ett halvt ton mer än sin föregångare.

Anledningen är förstås elmotor och batteri, men C 63 har också fyrhjulsdrift och fyrhjulsstyrning – vilket maskerar vikten effektivt när bilen pressas i kurvorna.

När du väl har navigerat genom de åtta körlägena är C 63 extremt effektiv. De styrande bakhjulen hjälper till att dölja vikten och får bilen att kännas mindre i skarpa svängar. Fyrhjulsdriften arbetar ständigt för att hitta grepp och fördela kraften till de hjul som bäst kan utnyttja den.

Fyrhjulsdriften kan skicka 50 procent av kraften till framhjulen, men upp till 100 procent till bakhjulen. Det betyder att C 63 fortfarande har en tendens till överstyrning snarare än understyrning. Hur kraften än fördelas kan bilen hålla en hög fart genom kurvorna – inte på det rebelliska sättet som den gamla modellen, utan mer kliniskt och effektivt.

Den är förstås också osannolikt snabb. Tack vare elektrifieringen finns kraft tillgänglig när du behöver det, och den 7-växlade automatlådan fungerar bättre här än i C 43. Växlingarna är snabbare och mindre klumpiga, särskilt i manuellt läge.

Elektrifiering för prestanda

C 63 har blivit en laddhybrid, vilket innebär ett batteri som kan laddas med kabel och en elmotor. Men där de flesta laddhybrider har en faktisk räckvidd på el, så är det inte fallet här.

Batteriet är litet, knappt 5 kWh, vilket ger en elektrisk räckvidd på endast 11 km. Jag lyckades köra sju kilometer innan batteriet var urladdat.

På min dagliga pendling från Roskilde till Köpenhamn, med fullt batteri och destinationen inställd i navigationen så systemet kunde optimera elförbrukningen, låg bränsleförbrukningen på 6,8 l/100 km. På vägen tillbaka, med tomt batteri, landade förbrukningen på 8,8 l/100 km. Elektrifieringen handlar alltså mest om extra kraft och snabbare acceleration.

Praktiska nackdelar

Batteriet tar upp mycket plats i bagageutrymmet. En vanlig C-klass kombi rymmer 490 liter, men i C 63 kombi är volymen bara 320 liter.

Detta kan förklaras med att batteriets placering ska ge en bättre viktfördelning, men i praktiken känns det opraktiskt. För en familj som min, med två små barn, räcker utrymmet helt enkelt inte till.

Bensintanken är också liten, bara 60 liter, och med bilens höga förbrukning innebär det många stopp för att tanka.

Inte komfortens mästare

Kupén är som vi känner den från andra moderna Mercedes-modeller. En skärm i mitten, digitala instrument och det mesta styrs via touch.

Det finns mycket teknik i kupén, och infotainmentsystemet är långt ifrån det mest intuitiva på marknaden. Dock vänjer man sig snabbt och lär sig var alla funktioner finns.

Ratten är däremot överlastad med touchknappar – 26 stycken (!) plus två vred med ytterligare knappar. Det är många, och de är svåra att använda utan att tappa fokus från vägen.

Sportstolarna är hårda och erbjuder inte särskilt bra stöd. Efter en timmes körning fick jag ont i ländryggen.

Svår att älska

Åh, det här är svårt. Jag vill verkligen tycka om den – som jag älskade föregångaren. Men även om nya C 63 är extremt snabb och fylld med imponerande teknik, har dess själ och charm försvunnit. För mycket av den gamla AMG-andan har offrats. Den råa, rebelliska karaktär som alltid varit AMG-signum har ersatts av en nörd full av algoritmer och kompromisser. Jag förstår att det är nödvändigt i dagens värld, men det är ändå synd och jag kommer alltid sakna magin i gamla Mercedes-AMG C 63 med V8.

Om du har ungefär 1,2 miljoner kronor att spendera på en kompromisslös allrounder är BMW M3 Touring ett bättre val. Den har ”bara” 530 hk, men väger under två ton och erbjuder mer känsla, själ och två extra cylindrar.