Begagnattest: Kia Niro Plug-in Hybrid

Begagnattest: Kia Niro Plug-in Hybrid

Precis som hos koncernsyskonet Hyundai Ioniq finns "minisuven" Kia Niro i tre utföranden: som hybrid, laddhybrid och helt eldriven. Här begagnattestar vi laddhybriden som alltså har både el- och bensinmotor.

Fotograf: Peter Gunnars

Den kan köras upp till några mil på el och därefter tar bensinmotorn över. Den kan också laddas i ett uttag, till exempel på jobbet eller hemma över natten.

Det finns många likheter under skalet med Hyundai Ioniq eftersom nästan all teknik hämtas därifrån, men i övrigt är det två väldigt olika bilar. Niron är betydligt mer kompakt men att kalla den för suv är nästan fel – den är inte alls särskilt hög.

Japanska och koreanska bilar brukar hålla hög kvalitet, men faktum är att det är ganska många Niro-ägare som klagar på driftsäkerheten. Ägarnas betyg på driftsäkerheten är visserligen ändå högt, 89 procent, men det är inte mycket bättre än för snittbilen och hela tre av tio ägare har haft ett garantiärende.

Många ägare klagar också på olika typer av elfel. Kia har lång garanti, så det mesta åtgärdas utan kostnad, men det är ändå irriterande för ägaren. Kolla att allt funkar som det ska på ditt exemplar.

Kia Niro som laddhybrid har låg förbrukning och riktigt bra ägandekostnader, enligt ägarna. Men när det gäller ljudnivå, bagageutrymme, fjädringskomfort och kvalitetskänsla finns det minst sagt förbättringspotential.

Fördelar

  • Låg förbrukning om du kör mycket på el.
  • Rymligt baksäte för bilens storlek.
  • Hyfsat problemfri, men se upp för elfel.
  • Nackdelar

  • Inte så kul att köra.
  • Hög ljudnivå och stötig fjädring.
  • Dålig kvalitetskänsla i interiören.
  • Dåligt bemötande hos verkstädern

  • Gren för gren


    Ägarnas köpskäl

    Ekonomi Billigt bilägande om du kör mycket på el.

    Miljö Smidigt att kunna jobbpendla på el.

    Design Sticker ut med sin kompakta crossoverprofil.

    pattern A3 1.0

    Erik Söderholm, Testredaktör